Olivia Norling

Jag vaknade upp i morse, halvt förlamad av sömnen som inte riktigt hade lämnat mig än, och min första tanke var: Jag undrar om någon kommer dö idag? Och det är ju ett ganska oundvikligt faktum att det dör tusentals människor varje dag, men det var inte dem anonyma medmänniskorna som jag tänkte på. Nej, jag tänkte på dem som hade byggt upp min värld dem senaste dagarna. Dem som fanns i mina tankar hela tiden eftersom dem enbart existerade inuti mitt huvud. Dem som enbart existerade mellan bladen på dem tunna pappersarken fulla av ord. Jag pratar såklart om dem påhittade karaktärerna i den bok som jag bara några dagar tidigare hade påbörjat.

Jag kunde såklart inte vänta en sekund till på att få reda på detta eller om kanske något annat oförutsett skulle hända. Så jag ignorerade mitt snurrande sömn drunkna huvud och satte fart mot vardagsrummet där jag kvällen innan hade lämnat boken på soffbordet. Jag kastade mig över den och började maniskt läsa rad efter rad sida för sida tills sista bladet var vänt och orden tog slut.
Det är inte ovanligt att jag vaknar upp såhär eller att jag konstant har tankarna på annat än den värld som så verkligt befinner sig framför mig. Jag försvinner i den fantasivärld som jag för tillfället är begraven i och jag vill aldrig lämna den.

Välkomen till mitt liv som boknörd!